I det underbart ordnade landet Sverige, där allt fungerar som ett väloljat urverk, stöter vi ibland på situationer som inte riktigt passar in i maskineriet. Ta till exempel våra kära institutioner Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, vars syfte är att stödja och leda våra medborgare genom livets skiftande faser. Men ack, vad händer när dessa institutioner ställs inför den komplexa uppgiften att hantera personer med psykisk funktionsnedsättning?
Föreställ dig en scen som tagen ur en Kafka-roman. Huvudpersonen, vi kan kalla honom Oskar, lider av en psykisk funktionsnedsättning. Han är varken för sjuk eller för frisk, utan befinner sig i ett limbo som tycks vara alltför svårtytt för våra myndigheter. Oskar besöker Försäkringskassan, där han får höra att han är för frisk för att bli sjukskriven. "Du ser ju ut att må prima!", säger handläggaren med ett leende som inte når ögonen.
Med denna bedömning i ryggen, och en känsla av att vara något av en modern Sisyfos, tar Oskar sig till Arbetsförmedlingen. Där blir han mött av en annan verklighet. "För frisk, sa du? Nja, enligt våra bedömningar är du inte riktigt i skick för arbetsmarknaden." Oskars situation blir likt en boll i en pinballmaskin, studsandes mellan två myndigheter som inte verkar kunna enas om hans status.
Det blir snabbt tydligt att Oskar, och många med honom, hamnar i ett ingenmansland, en byråkratisk Twilight Zone, där regler och bedömningar kolliderar med varandra. Det är som att vara med i en dålig realityserie där priset är ditt eget välbefinnande och ingen egentligen vet reglerna.
Men det är här det Kafkaeska scenariot får en oväntad twist. Oskar, som är en resursfull individ, börjar utforska gränserna för detta absurda spel. Han börjar dagdrömma om att starta en supportgrupp för andra "mellan-stolarna-sittare". De skulle ha regelbundna möten i en hemlig lokal, där de delar erfarenheter om hur man navigerar i systemets labyrint. I denna grupp, som ironiskt nog kunde kallas "De Glömdas Klubb", skulle medlemmarna utbyta tips om hur man överlever när man varken är tillräckligt sjuk för den ena eller tillräckligt frisk för den andra.
Och så skulle Oskar, i sin nya roll som en oväntad hjälte, börja se ljuset i tunneln. Kanske är det just i denna märkliga korsning mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen som en ny väg kan banas. En väg där de som hamnar mellan stolarna faktiskt hittar en egen plats, en plats där deras unika situation erkänns och hanteras med både förståelse och respekt.
Oskars berättelse är inte bara en berättelse om systemets brister. Det är en berättelse om mänsklig anpassningsförmåga och uppfinningsrikedom. Det är en påminnelse om att även i de mest frustrerande byråkratiska situationer finns det utrymme för humor, gemenskap och kanske till och med en gnutta hopp.
Så nästa gång du hör någon prata om hur väl allt fungerar i vårt lilla land, tänk på Oskar och hans med-resenärer. De som balanserar på linan mellan "för frisk" och "för sjuk", och som varje dag kämpar för att hitta sin plats i samhället. Kanske är det just deras historia som behöver berättas, för att på riktigt belysa hur vi kan bygga ett samhälle som är inkluderande och rättvist för alla.
//C
240119