Ensamheten, den där bekanta men ofta obekväma gästen, gör sig påmind när vi minst anar det. Denna gamla "vän" har en förmåga att dyka upp oväntat, svepa in oss i en grå filt av isolering och dra oss ner i en sänka av tunga tankar och känslor som vi föredrar att hålla på avstånd. Det är denna gamla bekantskap, ensamheten, och dess trogna följeslagare, psykisk ohälsa, som vi nu reflekterar över.
Denna duo, ensamheten och psykisk ohälsa, har vandrat genom århundradena som ett oskiljaktigt par, oförmögna att bryta sitt grepp om varandra. När de väl gör sig påminda, är deras närvaro svår att ignorera. De knackar på en regnig tisdag, presenterar sig med ett 'Hej! Vi hörde att du kände dig ensam och nere, så här är vi för att hålla dig sällskap en stund'. Det är svårt att neka dem inträde; de är likt påstridiga gäster som tränger sig in i våra liv.
Du erbjuder dem en plats, kanske en kopp kaffe. Ensamheten tar plats i en fåtölj, medan psykisk ohälsa slår sig ner bredvid. De fyller rummet med sina negativa monologer: Ensamheten viskar 'Ingen bryr sig om dig', och psykisk ohälsa ekar 'Du är värdelös, du kommer aldrig att finna lycka'. Deras ord viner i dina öron som en kall vind, och det kan vara lätt att falla för deras mörka frestelser.
Men det är viktigt att komma ihåg att dessa gäster inte ger de bästa råden. De är fokuserade på det negativa, de ser enbart de mörka molnen och skuggorna, och ignorerar allt det ljusa och värmande i livet. De vill få oss att tro att vi är isolerade, att ingen bryr sig. Sanningen är dock att vi är omgivna av vänner, familj, och människor som bryr sig och älskar oss.
När ensamheten och psykisk ohälsa försöker ta kontroll över våra liv, måste vi stå emot. Vi behöver påminna oss själva om vår styrka och de resurser vi har för att hantera dem. Kanske genom att ringa en vän, söka professionell hjälp, eller ägna oss åt våra intressen och passioner. Det är ofta i dessa aktiviteter, i det vi älskar, som vi hittar livets mening.
Humor är också ett kraftfullt vapen. När ensamheten och psykisk ohälsa gör anspråk på våra sinnen, kan vi möta dem med ett leende. Skratta och säga 'Ni är inte välkomna här. Jag väljer istället det som gör mig glad och tacksam'. Skratt kan vara som en sköld mot deras negativa inflytande.
Så, mina vänner, låt oss inte låta ensamheten och psykisk ohälsa styra våra liv. Välj istället ljuset, hoppet, och kärleken. De kan vara envisa gäster, men de är inte de enda. Glädje, vänskap, och kärlek väntar också på oss. Låt oss välkomna dem med öppna armar och låta dem ta plats i våra hjärtan.
//C
240112