Ah, äldrepsykiatri, det där ämnet som vi alla tycker borde få mer uppmärksamhet men som ofta göms undan i skuggorna. Det är som att vi har en garderob full av ouppackade lådor märkta "för komplicerade att hantera". Men låt oss nu, för en stund, släppa ut detta ämne ur garderoben och prata öppet om det, kanske till och med med en nypa humor och en skvätt sarkasm.
Först och främst, det där med att många äldre bara får sina antidepressiva recept förnyade utan läkarbedömning. Det är ungefär som att stå med en bil som låter som en gräsklippare och en verkstadsmästare som med ett leende överlämnar nycklarna och säger, "Här har du, en nyckel till lycka, eller åtminstone kemisk balans. Kör försiktigt nu!" Det är som att sätta en ny klisterlapp på en trasig laptop och förvänta sig att den ska börja fungera optimalt igen.
Men hallå, det här är människors välmående vi pratar om, inte någon snabb lösning på en trasig bilmotor. I verkligheten är det mer komplicerat än att bara skruva åt några bultar. Det kräver en verklig läkarbedömning med alla klockor och visslor. Det behövs en genomgång av symptomen, medicinsk historik och helst även någon form av psykoterapi. Kanske till och med en titt under "huven" med lite neuroimaging om vi vill bli riktigt fancy. Ett förnyat recept är kanske lättast, men det är som att sätta en gipsad arm i en skruvstäd och hoppas på det bästa.
Och tal om körning, vem styr egentligen skeppet när det kommer till äldrepsykiatri i Sverige? Äldrepsykiatri blev en medicinsk specialitet 2015. "Grattis på 8-årsdagen," som man brukar säga när man har överlevt så länge i en värld som älskar nya prylar och snabba lösningar! Men om det nu är en specialitet, var är då alla de specialiserade mottagningarna? Jag kan rapportera att det är som en exklusiv VIP-klubb där få har medlemskort. Det är som att ha en specialmeny på en restaurang som ingen har råd att beställa från. En meny fylld med delikatesser som "specialanpassad vård", "individuell behandlingsplan", och "uppföljande kontroller", men när du frågar servitören får du veta att kocken gick hem för kvällen.
Det blir nästan som en tragikomisk teater där alla vet att det behövs mer, men ingen vet hur man ska betala notan. Det är som att ha en sjukvård som erbjuder femstjärnig behandling, men bara om du kan hoppa över en 3 meter hög mur först. Så frågan vi alla bör ställa oss är: När kommer äldrepsykiatri att bli den specialitet det utger sig för att vara, komplett med all den omsorg och resurser som behövs? För jag tror vi alla håller med om att äldre förtjänar mer än bara en "nyckel till lycka". De förtjänar en hel ny bil.
Nu till det juiciga—fysisk aktivitet! Vem visste att en gammal hederlig promenad kunde göra underverk? Gruppgymnastik för äldre, inklusive de som har nått den beundransvärda 90-plus klubben, kan faktiskt ge goda hälsoeffekter. Så släng undan käppen och dansa som om ingen ser!
Socialt umgänge, eller bristen därav, är en annan brännhet potatis. Är det bara jag som tycker att det är konstigt att vår strategi för äldrevård är att låta alla bo kvar hemma, ensamma, oavsett om de vill eller inte? Det är som att sätta alla barn i hörnet på en födelsedagsfest och förvänta sig att de ska ha roligt.
Och som grädde på moset, hösten 2019 skulle det starta en ettårig utbildning i psykologiska behandlingsmetoder med fokus på äldres behov på SAPU (Skandinaviens akademi för psykoterapiutveckling) i samarbete med Svensk förening för äldrepsykiatri. Jag har tyvärr ingen koll på om så skedde, men om den gjorde det, Tack och lov. För om vi kan ha tio sorters mjölk i mataffären, borde vi väl kunna ha mer än en behandlingsmetod för äldres psykiska hälsa?
Så där har vi det. Äldrepsykiatri behöver inte bara ett ansiktslyft, utan en total makeover. Och det handlar inte bara om medicin och mottagningar, utan om att skapa en vård som faktiskt ser hela människan. För i slutändan, oavsett om vi är 20, 60 eller 90, vill vi alla må bra, både fysiskt och psykiskt. Så, låt oss öppna den där garderoben och börja städa!
//C